Morsomt

HUNDUS IDIOTUS

Hundägande, lat.hundus idiotus,
är en sjukdom med långdraget förlopp. Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället.
Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig. Långtidsstudier har visat att tillfrisknads-procenten är låg. Man har även noterat att återfallsrisken är betydande hos patienter med lyckad behandling.

SYMPTOM
Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter egen hund,
många gånger med en diffus bakgrund. Sjukdomen slår ut på allvar när patienten har köpt hund. Då ses de ute i vilket väder som helst, till och med hagel och drivis, under bästa sändningstid i TV, vandrande omkring på gatorna likt zombies med sina hundar.
Ett annat symptom som är väldigt vanligt är att personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen samt en ansiktsfärg från högröd till en blåaktig nyans vilt skrikande “koom hiiiiiit”.
Erfarenheten säger att man inte bör försöka få kontakt med den något hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits. Annars ses hundägare ofta stående i samspråk med andra hundägare, trots att de bevisligen aldrig träffats eller presenterats.

PRESENTER
Till högtidsdagar köper patienten ofta morötter och hamburgare i plast ,gärna med inbyggd pip vid tryckningar. Pipleksaken slås in i ett vackert omslagspapper och under stort hemlighetsmakeri sparas presenten exempelvis till jul. Då tas paketet fram under högtidliga former för att föräras till en -begripligt nog-oförstående hund. Stor tid och möda läggs alltid ned på julklappar och presenter till hundens födelsedag och för all del även namnsdag.

ÄNDRAD SJUKDOMSBILD
I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar. I arla morgonväkten, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar ses patienterna packa sina bilar fulla med matsäck med extra kaffetermos, ryggsäckar, små fällbara stolar, hundfilt, hundar, sömniga barn samt motsträviga livspartner. Efter varierande antal timmars bilkörning tillbringas dagen oftast enlig följande.

PLASTOFILI
Sittande på de medhavda mycket obekväma tältstolarna time efter timme intensivt stirrande på andra patienter som springer runt i en fyrkantig ring. Därefter springer de själva ett par varv och får för det olikfärgade plastband som de visar glädje över, ibland besvikelse. Uppskattat värde på plastbanden är i storleksordning 15 öre. Uppskattade utgifter under en sådan dag ligger mellan 500 och 800 kr.

ÖVRIGA SYMPTOM
Det finns även andra symptom, som till exempel när patienten ses springa omkring i skog och mark, med ett långt snöre mellan hunden och sig själv. Vilket för all del förefaller vara ett bättre sätt än ensam springa omkring med ett tomt koppel. Om hunden någon gång stannar vid en pinne kan stor glädje och tillfredställelse både höras och ses hos patienten.

BEHANDLING
När ovan beskrivna symptom känns igen finns det ingen tvekan om att sjukdomen fått fäste och all behandling kan vara resultatlös.
För största möjliga chans att bota en person som drabbas av hundägande, bör samtalsterapi sättas in redan vid det första symptomet. Omyndigförklarande är inte att rekommendera, trots att det förekom förr. Vetenskapliga undersökningar har visat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom som speciellt besvärande. Då de i regel är ganska glada och nöjda kan man med gott samvete låta dem hållas och se dem som pittoreska inslag i vårt samhälle.

Legg igjen en kommentar

Din e-postadresse vil ikke bli publisert. Obligatoriske felt er merket med *